(Detta inlägg ligger också i kommentarsfältet till Lärarnas Nyheter)

Mårten Hagman skriver i ett inlägg i Lärarnas tidning att lärare på Tensta gymnasium  kunnat framföra kritik i personalrum och arbetslag. Självklart kunde man det .Det  vi menar var svårigheten att framföra kritik på officiella möten med skolledningen, för den  ville bara  höra positiva synpunkter på rosskonceptet. De lärare som i grunden är för rosskonceptet har naturligtvis inte lidit av tystnadskulturen på Tensta gymnasium där tekniken ”söndra och härska” från skolledningens sida varit utbredd.

Till Björn Dahlman vill jag bara framföra att jag fortfarande är med i tidskriften Clartés redaktion och att jag inte skäms för att kalla mig socialist. Kerstin Friborg undrar varför några kritiska lärare valt att arbeta till 67 års ålder. Det är just för att vi tyckt om att arbeta med Tensta gymnasiums elever och velat deras bästa och till skillnad från Friborg varit djupt engagerade i dem.

En skola med bra och demokratisk utbildning är av särskilt stor betydelse för vanliga människors barn. Jag kritiserar inte Tenstas elever eller missunnar dem att vara stolta över sin skola.Tvärtom Jag vill att de ska få den bästa av utbildningar. Av det skälet kritiserar jag  rosskonceptet av pedagogiska skäl och håller med de lärare som kallar det ”kejsarens nya kläder”.

I inlägg från några lärare framskymtar ett starkt förakt för ”pensionerade lärare”. Symtomatiskt  för dessa lärare är deras förakt för lång pedagogisk erfarenhet. Är de själva så duktiga lärare?

Jag har inget behov av att hämnas. Jag trivdes mycket bra, trots rosskonceptet, med mitt lärararbete och träffar då och då elever som uppskattat min undervisning.

Politiker och tjänstemäns ovarsamma handhavande med skattepengar har länge upprört mig  samt kortsiktigheten i satsningarna. Vid införandet rosskonceptet byggdes skolan om. Bl a förstördes en relativt ny och vacker bild- och skulptursal som kostat mycket pengar. Man rev också en väl fungerande dramasal. Detta framstår som särskilt märkligt med tanke på  rosskonceptets tyngdpunkt på  estetisk verksamhet. Idag finns ingen riktig dramasal och bildämnet bedrivs i en ostimulerande lokal.  Glasväggar i klassrummen mot allrummen, som skapades vid ombyggnaden,  är säkert vackert men naturligtvis pedagogiskt vansinne med tanke på alla störningsmoment.

Syftet med införande av rosskonceptet var att öka antalet elever till de nationella programmen och att minska segregationen. Inget av dessa syften har uppnåtts. Av vilka skäl ska konceptet spridas vidare? Och till vilken kostnad?

Hösten 1996 besökte jag utan att vara förhandsinbjuden skolan Fredric Douglas Academy i Harlem. Rektorn Lorraine Monroe, själv född i Harlem, visade mig runt. Jag blev djupt imponerad av denna skolas undervisning och förhållningssätt. Det hade varit en skola som Tensta gymnasium kunnat utbyta idéer med!

Malena Rydberg