Sofie Nyström berättar  i kommentarstråden i Lärarnas tidning att skolledningen på Ross Tensta är öppen för att anordna en debatt i hörsalen, ”där ni får förklara för oss elever, lärare, skolledare, elevhälsoteampersonal, kamratstödjare, elevassistenter, städerskor, matsalspersonal, vaktmästare, skolassistenter, studievägledare, bibliotekarie, IT-pedagog, IT-tekniker” att det de ”dagligen gör är fel”.

Sofie Nyström gör sig alltså till språkrör för såväl elever som anställda på Tensta gymnasium; hon kanske förkroppsligar dem alla. Men på vad sätt kritiserar Niklas Arevik och de pensionerade lärarna i artikeln elever, lärare, elevhälsoteampersonal, kamratstödjare, elevassistenter, städerskor, matsalspersonal, vaktmästare, skolassistenter, studievägledare, bibliotekarie, IT-pedagoger och -tekniker etc.? På vad sätt tog dessa kategorier initiativ till Ross-projektet som frågan gäller? Rossprojektet initierades av utbildningsförvaltningen – med stöd av skolpolitiskt ansvariga i Stadshuset och den dåvarande skolledningen på Tensta gymnasium – inga andra. Det är de som är ansvariga. Men jag tror att huvudansvaret ligger på tjänstemannanivå – se Anita Ferms svar.

Det är möjligt att Sofie Nyström i andanom ser framför sig ett riktigt hallelujamöte. Men jag tror att alla tjänar på en lugn och saklig debatt. Om det nu var så att Ross-projektet var en genialisk räddningsplanka, som kom i precis rätt ögonblick, vad har då skolledningen på Tensta, utbildningsförvaltningen och skolpolitiskt ansvariga i Stockholms stad att frukta av en sakdebatt? Förhoppningsvis kommer ännu fler att delta i den.

Per-Åke Lindblom

För att detta inlägg ska bli förståeligt, måste man läsa de senaste kommentarerna i Lärarnas tidning.

Vad är det för fel med en öppen debatt? Varför skulle inte de "pensionerade" lärarna välja att förmedla sina åsikter via Lärarnas tidning? Har de några särskilda förpliktelser gentemot skolledningen? Varför ifrågasätter du deras rätt att använda sig av deras medborgerliga rättigheter, yttrande- och tryckfriheten?

När Ulrika Byes artikel i DN publicerades, uppbådades internt rena hetsstämningen mot kritikerna. Den här gången kommer inte denna taktik att lyckas. Orsaken till att informatörerna till Byes artikel inte framträdde öppet var naturligtvis att det omedelbart skulle ha "synts i lönekuvertet". Det har jag egen erfarenhet av. Under inledningsskedet av Ross, då jag fortfarande arbetade på Tensta gymnasium, försvarade jag i egenskap av fackföreningsrepresentant några kollegor,som trakasserades av skolledningen. Detta syntes omedelbart i mitt lönekuvert. Jag drog då den slutsatsen att jag skulle äventyra min egen löneutveckling fram till pensionen, om jag stannade kvar. På mitt nästa gymnasium fick jag också en mycket snabb löneutveckling.

Per-Åke Lindblom