Jag har uttalat mig i Lärarnas tidning om Ross Tensta gymnasium. Jag har arbetat som lärare i svenska, svenska som andra språk, engelska och franska på Järvafältet sedan 1976. Först på högstadiet i Rinkebyskolan och sedan 1989 på Tensta gymnasium.  Det som är speciellt med dessa båda skolor är att majoriteten av eleverna ofta har ett annat språk än svenska som modersmål. Av denna anledning anser jag att det är oerhört viktigt att satsa på svenskämnet. Det har också varit det jag har brunnit för under min lärargärning. Ett tag fick svenskämnet också fler undervisningtimmar än poängtimmar. Men i och med att Ross-konceptet, där tonvikten ligger på historieämnet,  infördes, sänktes antalet svensktimmar i timfördelningen. A-kursen fick 80 istället för 100 timmar, ett tag hade vi 120 timmar. C-kursen erbjöds  enbart på S-programmen. Detta kunde jämföras med andra gymnasieskolor där C-kursen erbjöds på alla studieförberedande program.

Det känns lite märkligt att bli avfärdad som en pensionär som ’inte fått som ni velat’ eller som ’ondgör sig över dessa konfliktskapande tingestar (= datorer) eller som ’missnöjd lärare’. Det var mot bakgrunden av mina erfarenheter på Rinkebyskolan och Tensta gymnasium som jag tycker att skolan borde ha profilerat sig på ett helt annat sätt än det som Ross-konceptet går ut på. Vi borde bli bäst på lära ut svenska! Och i det sammanhanget är det lite skrämmande att läsa om rektor Inger Nyrells vision att läroböcker så småningom helt skall vara ersatta av  datorer på Tensta gymnasium. Datorer som eleverna får låna i skolan, datorer som ej får tas hem. Jag tror på datorer som hjälpmedel men jag tror inte på att datorer kan ersätta en  lärobok, inte på högstadiet eller gymnasiet!  Särskilt inte om eleverna har svårigheter med det svenska språket!

Lena Beckman