Kerstin Friborg skriver:

”Under åren 2003-2005 arbetade alla intensivt med att forma Ross-konceptet så att det stod i samklang med de direktiv som gäller för svensk gymnasieutbildning. Arbetet genomfördes med projektgrupp och referensgrupper där snart sagt alla kunde vara med och påverka. Detta innebar naturligtvis inte att vi kunde gå ifrån det uppdrag skolan fått. De som önskade fortsätta på samma sätt som man alltid gjort fick inte gehör för det.”

Detta är en rosenröd beskrivning, som antingen är uttryck för ett kort minne eller ett ytterst selektivt sådant. I ett brev från de båda lärarfackliga organisationerna till Inger Nyrell den 7/1 2003 hette det bl.a.:

”Vid ett för medlemmarna i Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund gemensamt fackligt möte torsdagen den 19 december 2002 diskuterades dessa.

Följande punkter togs upp:

1. Omfattning och förändringstakt vid genomförandet av den s.k Ross-skolan
2. Genomförande av ny arbetsorganisation, innebärande indelning i arbetslag och borttagande av nuvarande institutioner
3. Införande av obligatorisk(?) ”ny” pedagogik, s.k Gardner-pedagogik
4. Viss ombyggnad av lokaler
5. Brist på förtroendeskapande kontakter mellan skolledning och lärare

Enligt Lag om medbestämmande i arbetslivet (MBL) 11§ skall arbetsgivaren innan han beslutar om viktigare förändring i sin verksamhet på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisationerna. I Stockholms kommun har MBL primärt ersatts med ett Samverkansavtal. Detta avtal innebär motsvarande krav på arbetsgivaren och är i ett avseende strängare än MBL. Samverkansavtalet innebär nämligen att arbetsgivare och arbetstagare (genom sina fackliga representanter) skall vara eniga om beslut. Det forum i vilket diskussioner och eventuella beslut skall tas är Samverkansgruppen.

De nu föreliggande planerna om förändringar av skolans verksamhet, innebärande att den omorganiseras till en s.k Ross-skola, har inte i rätt ordning beslutats i Samverkansgruppen.Inte heller har det sätt på vilket Ross-skolan nu införs beslutats i samverkan.

Dessa brister leder till att de mest berörda av dessa förändringar, nämligen lärarna, inte i verklig mening bereds möjlighet att delta i genomförandet och att detta därför inte heller tar hänsyn till de synpunkter som dessa nödvändigtvis måste kräva att få göra hörda under organisationsarbetets gång. Inte heller får lärarna fortlöpande information om hur arbetet fortgår utan ställs i de flesta fall inför fullbordade fakta när det är för sent att ändra av skolledningen redan fattade beslut.

På grund av ovanstående hävdar de två lärarorganisationerna att det är nödvändigt att skolledningen omgående kallar till ett möte i Utvecklingsgruppen för att diskutera hur den eventuella fortsatta vägen mot en Ross-skola skall utformas.”

Brevet är mycket hövligt formulerat, men i sak förintande. Det kan sammanfattas med: Ni kör över oss hela tiden.

Per-Åke Lindblom

Kerstin Friborgs inlägg kan läsas i kommentarsfältet till Lärarnas tidning.