Brevet har också kommenterats i Lärarnas tidning.

Konkurrensverket                                  

103 85 Stockholm

26/9 2011

Har upphandlingen av Ross-projektet gått rätt till?

Sedan Ross-projektet påbörjades 2003 har Utbildningsförvaltningen betalat miljonbelopp i avgifter, konsultarvoden och andra ersättningar till Ross Institute i New York utan att någon upphandling gjorts. 2007 slöts ett nytt avtal med Ross Institute, även denna gång utan upphandling.

Utbildningsförvaltningen betalar för ett koncept och köper i anslutning till detta konsulttjänster av Ross Institute. I maj i år gjorde skolledare från flera kommunala skolor en studieresa till Ross School på Long Island, som bekostades av förvaltningen. Det pågår alltså försök att sprida Ross-konceptet, vilket skulle medföra att fler skolor betalar till Ross-Institute och att summan av de årliga betalningarna stiger väsentligt. New York Department of Education har nyligen tvingat Ross att stänga en av sina två skolor i New York, därför att den fungerade för dåligt. Det finns definitivt ingen anledning att kringgå lagstiftningen och särbehandla ett utländskt företag som inte kan sköta sina egna skolor.

Konkurrensverket bör från utbildningsförvaltningen begära kopior av samtliga avtal som har slutits med Ross Institute och granska dem för att se om upphandlingsreglerna har kringgåtts. I så fall bör Konkurrensverket vid vite förelägga Utbildningsförvaltningen att göra en upphandling innan Ross-konceptet sprids eller samarbetet med Ross Institute fortsätter.

Det hör till saken att Ross Tensta gymnasium under de senaste två läsåren, d v s 2009-2010 och 2010-2011, haft en extra biträdande rektor (tre i stället för som tidigare två), och att vederbörande, Kerstin Friborg, i huvudsak har arbetat med att marknadsföra Ross-konceptet mot andra skolor. Som ackrediterad Ross-skola förväntas Ross Tensta gymnasium erbjuda utbildning i Ross-konceptet och värva andra kommunala skolor som betalande medlemmar till Ross Institutes nätverk. En kommunal skola förväntas alltså sköta marknadsföringen i Sverige åt ett privat utländskt företag. Dessutom disponerar Ross Institute of Sweden en lokal på skolan. Det rör sig troligtvis om ett fall av otillbörligt gynnande.

Utbildningsförvaltningen måste alltså gå ut med ett förfrågningsunderlag där de preciserar vilka typer av tjänster de vill köpa, t ex ett pedagogiskt koncept och/eller konsulttjänster inom undervisning och pedagogik. Upphandlingen måste annonseras enligt gällande regler och olika aktörer, t ex friskoleföretag och konsultföretag, måste ha möjlighet att lämna anbud. Det går inte att välja ut en viss leverantör på förhand!

Kay Beckeman/Catharina Hedeby/Per-Åke Lindblom/Anita Olsson/Malena Rydberg/Britt-Marie Vucetic, samtliga f.d lärare vid Tensta gymnasium

(Detta inlägg ligger också i kommentarsfältet till Lärarnas Nyheter)

Mårten Hagman skriver i ett inlägg i Lärarnas tidning att lärare på Tensta gymnasium  kunnat framföra kritik i personalrum och arbetslag. Självklart kunde man det .Det  vi menar var svårigheten att framföra kritik på officiella möten med skolledningen, för den  ville bara  höra positiva synpunkter på rosskonceptet. De lärare som i grunden är för rosskonceptet har naturligtvis inte lidit av tystnadskulturen på Tensta gymnasium där tekniken ”söndra och härska” från skolledningens sida varit utbredd.

Till Björn Dahlman vill jag bara framföra att jag fortfarande är med i tidskriften Clartés redaktion och att jag inte skäms för att kalla mig socialist. Kerstin Friborg undrar varför några kritiska lärare valt att arbeta till 67 års ålder. Det är just för att vi tyckt om att arbeta med Tensta gymnasiums elever och velat deras bästa och till skillnad från Friborg varit djupt engagerade i dem.

En skola med bra och demokratisk utbildning är av särskilt stor betydelse för vanliga människors barn. Jag kritiserar inte Tenstas elever eller missunnar dem att vara stolta över sin skola.Tvärtom Jag vill att de ska få den bästa av utbildningar. Av det skälet kritiserar jag  rosskonceptet av pedagogiska skäl och håller med de lärare som kallar det ”kejsarens nya kläder”.

I inlägg från några lärare framskymtar ett starkt förakt för ”pensionerade lärare”. Symtomatiskt  för dessa lärare är deras förakt för lång pedagogisk erfarenhet. Är de själva så duktiga lärare?

Jag har inget behov av att hämnas. Jag trivdes mycket bra, trots rosskonceptet, med mitt lärararbete och träffar då och då elever som uppskattat min undervisning.

Politiker och tjänstemäns ovarsamma handhavande med skattepengar har länge upprört mig  samt kortsiktigheten i satsningarna. Vid införandet rosskonceptet byggdes skolan om. Bl a förstördes en relativt ny och vacker bild- och skulptursal som kostat mycket pengar. Man rev också en väl fungerande dramasal. Detta framstår som särskilt märkligt med tanke på  rosskonceptets tyngdpunkt på  estetisk verksamhet. Idag finns ingen riktig dramasal och bildämnet bedrivs i en ostimulerande lokal.  Glasväggar i klassrummen mot allrummen, som skapades vid ombyggnaden,  är säkert vackert men naturligtvis pedagogiskt vansinne med tanke på alla störningsmoment.

Syftet med införande av rosskonceptet var att öka antalet elever till de nationella programmen och att minska segregationen. Inget av dessa syften har uppnåtts. Av vilka skäl ska konceptet spridas vidare? Och till vilken kostnad?

Hösten 1996 besökte jag utan att vara förhandsinbjuden skolan Fredric Douglas Academy i Harlem. Rektorn Lorraine Monroe, själv född i Harlem, visade mig runt. Jag blev djupt imponerad av denna skolas undervisning och förhållningssätt. Det hade varit en skola som Tensta gymnasium kunnat utbyta idéer med!

Malena Rydberg

Jag har uttalat mig i Lärarnas tidning om Ross Tensta gymnasium. Jag har arbetat som lärare i svenska, svenska som andra språk, engelska och franska på Järvafältet sedan 1976. Först på högstadiet i Rinkebyskolan och sedan 1989 på Tensta gymnasium.  Det som är speciellt med dessa båda skolor är att majoriteten av eleverna ofta har ett annat språk än svenska som modersmål. Av denna anledning anser jag att det är oerhört viktigt att satsa på svenskämnet. Det har också varit det jag har brunnit för under min lärargärning. Ett tag fick svenskämnet också fler undervisningtimmar än poängtimmar. Men i och med att Ross-konceptet, där tonvikten ligger på historieämnet,  infördes, sänktes antalet svensktimmar i timfördelningen. A-kursen fick 80 istället för 100 timmar, ett tag hade vi 120 timmar. C-kursen erbjöds  enbart på S-programmen. Detta kunde jämföras med andra gymnasieskolor där C-kursen erbjöds på alla studieförberedande program.

Det känns lite märkligt att bli avfärdad som en pensionär som ’inte fått som ni velat’ eller som ’ondgör sig över dessa konfliktskapande tingestar (= datorer) eller som ’missnöjd lärare’. Det var mot bakgrunden av mina erfarenheter på Rinkebyskolan och Tensta gymnasium som jag tycker att skolan borde ha profilerat sig på ett helt annat sätt än det som Ross-konceptet går ut på. Vi borde bli bäst på lära ut svenska! Och i det sammanhanget är det lite skrämmande att läsa om rektor Inger Nyrells vision att läroböcker så småningom helt skall vara ersatta av  datorer på Tensta gymnasium. Datorer som eleverna får låna i skolan, datorer som ej får tas hem. Jag tror på datorer som hjälpmedel men jag tror inte på att datorer kan ersätta en  lärobok, inte på högstadiet eller gymnasiet!  Särskilt inte om eleverna har svårigheter med det svenska språket!

Lena Beckman

Under 41 år har jag varit lärare i Stockholms kommun. Av dessa 41 år har jag tjänstgjort 35 år på Järvafältet - först 10 år i Akallaskolan och de sista 25 åren i Tensta gymnasium. Jag har alltid älskat mitt yrke och varit intresserad av ungdomar och utbildningsfrågor. Jag tillhör de numera pensionerade lärare, som från början var kritiska till Rosskonceptet.

Redan i Akallaskolan på 1970-talet arbetade vi med en viss frivillig ämnesintegrering och 20-grupper. Alltså "intet nytt under solen". Anmärkningsvärt är det väl att vi äldre kritiska lärare, så gott som alla har decenniers lärarerfarenhet av undervisning på Järvafältet. Det var inte många, som lyssnade på oss gnällspikar, när vi kritiserade centrala delar av Ross-konceptet. Var det möjligen så att en del av de kolleger, som entusiasmerades över konceptet, blev det därför att de inte hade så lång lärarerfarenhet - speciellt inte från Järvafältet.

De lärare och skolledare, som nu prisar Rosskonceptet, har¨så gott som alla varit med om att sprida pedagogiken - lärarna ofta som lagledare, vilket synts i lönekuvertet. Man sågar inte av den gren, man sitter på. En del undrar hur jag kunde arbeta två år extra efter min pensionering, när jag så till den grad misstrodde Ross-pedagogiken. Svaret är helt enkelt, att jag tyckte om att undervisa, ville mina elever väl och undervisade på IVIK/PRIVIK, som inte omfattades av Ross-pedagogiken.

Jag undrar också hur politiker och tjänstemän kan veta, att majoriteten av lärarna i Tensta inte bara accepterade utan välkomnade Ross-konceptet. När gjordes denna utvärdering?

Kay Beckeman

Kerstin Friborg skriver:

”Under åren 2003-2005 arbetade alla intensivt med att forma Ross-konceptet så att det stod i samklang med de direktiv som gäller för svensk gymnasieutbildning. Arbetet genomfördes med projektgrupp och referensgrupper där snart sagt alla kunde vara med och påverka. Detta innebar naturligtvis inte att vi kunde gå ifrån det uppdrag skolan fått. De som önskade fortsätta på samma sätt som man alltid gjort fick inte gehör för det.”

Detta är en rosenröd beskrivning, som antingen är uttryck för ett kort minne eller ett ytterst selektivt sådant. I ett brev från de båda lärarfackliga organisationerna till Inger Nyrell den 7/1 2003 hette det bl.a.:

”Vid ett för medlemmarna i Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund gemensamt fackligt möte torsdagen den 19 december 2002 diskuterades dessa.

Följande punkter togs upp:

1. Omfattning och förändringstakt vid genomförandet av den s.k Ross-skolan
2. Genomförande av ny arbetsorganisation, innebärande indelning i arbetslag och borttagande av nuvarande institutioner
3. Införande av obligatorisk(?) ”ny” pedagogik, s.k Gardner-pedagogik
4. Viss ombyggnad av lokaler
5. Brist på förtroendeskapande kontakter mellan skolledning och lärare

Enligt Lag om medbestämmande i arbetslivet (MBL) 11§ skall arbetsgivaren innan han beslutar om viktigare förändring i sin verksamhet på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisationerna. I Stockholms kommun har MBL primärt ersatts med ett Samverkansavtal. Detta avtal innebär motsvarande krav på arbetsgivaren och är i ett avseende strängare än MBL. Samverkansavtalet innebär nämligen att arbetsgivare och arbetstagare (genom sina fackliga representanter) skall vara eniga om beslut. Det forum i vilket diskussioner och eventuella beslut skall tas är Samverkansgruppen.

De nu föreliggande planerna om förändringar av skolans verksamhet, innebärande att den omorganiseras till en s.k Ross-skola, har inte i rätt ordning beslutats i Samverkansgruppen.Inte heller har det sätt på vilket Ross-skolan nu införs beslutats i samverkan.

Dessa brister leder till att de mest berörda av dessa förändringar, nämligen lärarna, inte i verklig mening bereds möjlighet att delta i genomförandet och att detta därför inte heller tar hänsyn till de synpunkter som dessa nödvändigtvis måste kräva att få göra hörda under organisationsarbetets gång. Inte heller får lärarna fortlöpande information om hur arbetet fortgår utan ställs i de flesta fall inför fullbordade fakta när det är för sent att ändra av skolledningen redan fattade beslut.

På grund av ovanstående hävdar de två lärarorganisationerna att det är nödvändigt att skolledningen omgående kallar till ett möte i Utvecklingsgruppen för att diskutera hur den eventuella fortsatta vägen mot en Ross-skola skall utformas.”

Brevet är mycket hövligt formulerat, men i sak förintande. Det kan sammanfattas med: Ni kör över oss hela tiden.

Per-Åke Lindblom

Kerstin Friborgs inlägg kan läsas i kommentarsfältet till Lärarnas tidning.

Pengarna ska satsas rätt

Jag är en av de lärare som uttryckt kritik av Rossprojektet. Jag har arbetat 41 år som lärare därav 35 år på Järvafältet. Först på Rinkebyskolan och därefter på Tensta gymnasium. Jag har alltså till skillnad från Inger Nyrell, Anita Ferm, Per Engback och många nu verksamma lärare i Tensta lång erfarenhet av att undervisa ungdomar med invandrarbakgrund. Tänk om vi lärare hade tillfrågats om hur undervisningen på Tensta gymnasium skulle utvecklas för att dra elever till skolan! I stället påtvingades rosskonceptet uppifrån under ledning av en nytillsatt rektor, Inger Nyrell, som ingen på skolan ville ha.

Det förundrar mig hur Inger Nyrell för några år sedan blev utnämnd till Stockholms bästa rektor och hur hon nu gör karriär som gymnasiechef. Är det ingen politiker i kommunfullmäktige eller tjänsteman på utbildningsförvaltningen som känner till att Nyrell så sent som i våras tvingar arbetslag att skriva om protokoll från APT- möten när protokollens formuleringar inte behagat henne? Ett protokoll var till och med justerat av en biträdande rektor. När jag i juni skulle ha ett sk avvecklingssamtal inför min stundande pensionering blev jag efter två minuter utkastad av nämnda rektor med orden:” En sådan som du vill jag inte prata med”. En bra rektor kastar inte ut lärare. Inte ens kritiska sådana. Det var mitt sista sammanträffande med Nyrell.

Jag har alltid trivts med eleverna på Tensta gymnasium och jag har alltid tyckt att man ska satsa mycket på dessa elever. Men pengarna ska satsas rätt. Jag blir djupt bekymrad när jag i Lärarnas tidning läser att gymnasiedirektören Hammer Åberg inte tycker att man behöver ta reda på varför Ross Global Academy i New York tvingats lägga ner. Vore det inte intellektuellt hederligt om Hammer tog reda på orsakerna till nedläggningen innan rosskonceptet sprids vidare till andra skolor i Stockholm? Det är en sak att undervisa mestadels överklassungdomar på Long Island och ungdomar med helt annan bakgrund i Harlem. Det är ju faktiskt skattepengar som ska användas i spridningen av detta omdiskuterade projekt.

Jag förundrar mig också hur skolborgarrådet Lotta Edholm kan påstå att en majoritet av lärarna i Tensta står bakom rosskonceptet. Hur vet hon det?

För övrigt har jag aldrig hört någon elev säga att de sökt till Tensta gymnasium pga rosskonceptet.

Malena Rydberg

En rektor som ingen önskade

Jag har arbetat 30 år på Komvux i Stockholm som lärare i engelska och tyska . Hösten 2002 kom jag till Tensta gymnasium pga nedskärningar av Komvux. 2003 introducerades rosskonceptet uppifrån av politiker och tjänstemän och en rektor, som ingen på skolan önskade, tillsattes för att genomföra detta koncept; ett koncept som mer och mer framstår som kejsarens nya kläder. Som språklärare fann jag det omöjligt att efterleva kraven på datorbaserad undervisning och ämnesintegration. Vid ett studiebesök i januari 2004 på Ross school på Long Island diskuterade jag datoranvändning med lärare på denna skola och fann då att man där var mycket mindre rigorös än på Tensta gymnasium. Jag vänder mig mot att det inte funnits något officiellt forum på Tensta där pedagogiska spörsmål rörande språkundervisning kunnat diskuteras förutsättningslöst. Inger Nyrell, fd rektor på Tensta, säger i Lärarnas tidning nr 13 att ”man har kunnat vara kritisk mot Ross hela tiden. Och det är inget som synts i lönekuvertet”. Detta är inte min uppfattning. Tvärtom. I lönekriterierna fanns kraven på att föra rosskonceptet framåt samt obligatorisk användning av datorer under lektionerna. Som pedagog med lång erfarenhet av språkundervisning finner jag detta befängt. De goda resultat jag uppnådde i min undervisning berodde på att jag avsiktligt bröt mot dessa krav för elevernas bästa. Och det syntes i mitt lönekuvert! En viktig fråga kvarstår: var är den pedagogiska erfarenheten dokumenterad som ligger till grund för rosskonceptet?

Catharina Hedeby

Ross-konceptet

Arbetade fram till 67 års ålder. De två sista åren var jag på IVIK-programmet som inte omfattades av Ross-konceptet.

Mvh
Anita Olsson

(Dessa tre inlägg ligger under artikeln "Dyrt koncept sprids - trots låga resultat )

Missbelåtna med Ross

Bland de kommentarer som finns att läsa till Ross-projektet är den om gamla pensionerade lärare som klagar. Ett tänkvärt påstående. Vi väntar ännu på den dag då de lärare som fortfarande arbetar på Tensta gymnasium börjar framföra negativa kommentarer till projektet eller den då pensionerade lärare som ej längre arbetar på Tensta gymnasium börjar hylla projektet.

Bland de många trådar som hängde i luften när Ross-projektet tvingades på oss var den konflikt som uppstod mellan projektets krav och de krav som den fortfarande gällande läroplanen ställde. Hur väga in elevernas insatser från de delar av skolarbetet som föll inom ramen för projektet och de delar vi arbetade med för att förstärka elevernas kunskapsnivå inför kommande nationella prov som vi var tvungna att ta hänsyn till vid betygsättningen. Naturligtvis skulle dessa två, de bärande momenten i Ross-projektet och den traditionella undervisningen ha ingått i en lycklig förening men det var svårt, bland annat på grund av de krav på korrekt betygsättning enligt gällande läroplan. Detta är ett av många problem som borde ha retts ut innan Ross-konceptet genomdrevs.

Anders Nilsson

(Detta inlägg ligger under artikeln ”Tvingades sluta efter 19 år” )

(Se som vanligt Lärarnas tidning)

Förmodligen åsyftas undertecknad, när Björn Dahlman skriver ”f.d lärare, som inte jobbat på skolan på 8 år, men som ändå säger sig veta exakt hur det förhåller sig genom information från tidigare kollegor och rykten på ’orten’”.

Men jag har inte sagt mig veta exakt hur det förhåller sig på Tensta gymnasium. Jag har i mina inlägg fokuserat på Howard Gardner och Rosskonceptet och hur det gick när det senare genomdrevs på Tensta gymnasium. Dessutom har jag gått i polemik mot era debattmetoder. Ett typexempel på dessa debattmetoder är referensen till Malena Rydbergs förflutna i Clarté. Vad har det med saken att göra? Vilket är ditt eget förflutna?

Jag har alltså inte yttrat ett ord om hur Rosskonceptet fungerat i praktiken sedan 2003, eftersom jag inte har befunnit mig på skolan sedan dess.  Om du inte tror mig, vill jag travestera pastor Jansson och be dig läsa mina inlägg igen. Men varför skulle jag vara helt oinformerad? Jag har hela tiden haft kontakt med mina f.d kollegor, min yngsta dotter gick på Tensta gymnasium efter 2003 och jag har haft kontakt med andra elever, som gått på Tensta gymnasium den aktuella perioden.

Björn Dahlman skriver:

” Hade vi kunnat göra detta utan konceptet/projektet? Ja, det kan man inte svara på. Man kan tycka och tro det, men man kan inte veta säkert. Att uppröras över sådant som hände för nästan tio år sedan i en så föränderlig verksamhet som en skola är på gränsen till fånigt. Före detta missnöjda lärare som nu helt plötsligt dyker upp och säger att det var hemskt det som hände 2002 – 2003, kan jag rekommendera att försöka glömma och gå vidare. Ni har ingen aning om hur skolan hade varit utan projektet/konceptet och era argument för att vi misslyckats håller inte.”

Nej, och du har heller ingen aning om hur skolan hade sett ut, om man hade valt en annan väg. Du tycks mena att bara de som för tillfället arbetar på Tensta gymnasium är värda att lyssna på. Tänk om ändå utbildningsförvaltningen hade haft den inställningen 2002! Penningrullningen skulle kanske inte behövt ha inträffat. När vi talar om Rossprojektet handlar det inte precis om småpengar utan om mer än 100 miljoner som kalaset har kostat, varav en del har hamnat i rik amerikansk miljardärskas fickor. Dessutom skedde satsningen på bekostnad av övriga kommunala gymnasier, särskilt förortsgymnasierna. Vi som bytte skola känner till de reaktionerna hos skolledningarna på våra respektive nya skolor. Därmed inte sagt att de vidarebefordrade dessa till utbildningsförvaltningen.

Per-Åke Lindblom