(Detta är originalversionen av den artikel som publicerades i Dagens Nyheter den 26/4 2012)

Vi som har skrivit denna insändare är pensionerade lärare som har arbetat på Ross Tensta gymnasium och fortfarande känner ett starkt engagemang för skolan och dess elever. Vi vill också slå vakt om kvaliteten i undervisningen inom hela skolväsendet samt en effektiv och ändamålsenlig användning av de skattemedel som har avsatts för utbildning. Vi kan uttala oss fritt eftersom vi har gått i pension och därmed inte längre kan straffas för våra åsikter.

Ross Institute är ett amerikanskt friskoleföretag grundat av miljardären Courtney Ross. Ross Institute driver två skolor på Long Island, och har även försökt etablera en skola i Harlem. Ross-konceptet är ett pedagogiskt koncept som bl a innebär ämnesintegration och en hög användning av IT i undervisningen. Det finns inte mycket som är vare sig nytt eller unikt i detta koncept, utom tanken på att ersätta böcker med IT. Inger Nyrell, tidigare rektor på Ross Tensta gymnasium och numera gymnasiechef med ansvar för Norra Real och Ross Tensta gymnasium, har utifrån Ross-konceptet formulerat en vision för Ross Tensta gymnasium, Vision 2015. I denna står bl a att traditionella läroböcker kommer att bli sällsynta och ersättas av IT i form av t ex sociala medier som egna bloggar och hemsidor!

Ross-projektet på Tensta gymnasium startades 2003 i syfte att göra skolan mer attraktiv och locka elever från andra stadsdelar. Därigenom skulle också invandrarungdomars integration i det svenska samhället främjas. Projektet pågick formellt under fyra år, 2003-2007. Tensta gymnasium fick ca 31,7 miljoner kronor från Kompetensfonden för projektet. Dessa pengar användes till avgifter till Ross Institute, studieresor till Ross School på Long Island och investeringar i IT, som inköp av bärbara datorer till alla elever. Som en del av Ross-projektet byggdes skolan om i etapper för ca 36,6 miljoner kronor, se DN 2010-06-26. Bland annat gjordes de flesta klassrum mindre för att rymma högst 20 elever, ett krav enligt Ross-konceptet. Tensta gymnasium fick också under flera år 50 % högre ersättning per elev.

Under de år som Ross-projektet pågick sjönk studieresultaten för eleverna på Tensta gymnasium påtagligt, vilket kan avläsas på flera sätt. Medelbetyg, andel elever som fullföljde sin utbildning och andel elever som uppnådde grundläggande högskolebehörighet sjönk under åren 2004-2006, se Skolverkets inspektionsrapport från 2007. Skolan fick inte heller fler sökande. Trots detta tecknades ett nytt avtal med Ross Institute 2007, och nya pengar anslogs. Någon upphandling av konsulttjänsterna enligt LOU har aldrig gjorts.

I april 2009 fick elever och personal på Tensta gymnasium rösta om ett namnbyte efter förslag från Inger Nyrell, som ville att Ross skulle ingå i skolans namn. Det förslag som fick i särklass flest röster var att skolan skulle behålla sitt gamla namn, vilket framgår av ett protokoll från Skolkonferensen i maj samma år. Strax därefter skrev Utbildningsförvaltningens direktör Thomas Persson ett tjänsteutlåtande till Utbildningsnämnden där han förordade ett namnbyte till Ross Tensta gymnasium. I detta tjänsteutlåtande skrev han också att frågan hade dragits med elever och personal på skolan, och att det rådde enighet om namnbytet! I juni samma år beslutade nämnden att skolan skulle byta namn till Ross Tensta gymnasium. Hösten 2010 blev Ross Tensta gymnasium också en ackrediterad Ross-skola.

I Lärarnas Tidning/Lärarnas Nyheter 2011-09-07 vittnade några f d lärare om att kritik mot Ross-projektet är förbjudet på Ross Tensta gymnasium och att kritiska medarbetare har blivit straffade, t ex genom sämre löneutveckling. I maj 2010 fick all personal på skolan också ett mail med en hälsning från Thomas Persson, att om det fortfarande finns personer på skolan som är kritiska mot Ross-konceptet ordnar förvaltningen arbete på andra skolor. Detta var inte formulerat som ett erbjudande utan som ett direkt hot om omplacering, och strider mot repressalieförbudet i Yttrandefrihetsgrundlagen.

Skolor som vill bli ackrediterade av Ross Institute får betala en startavgift på 15 000 dollar. De får sedan betala en medlemsavgift på 10 000 dollar per år och fram till ackrediteringen en s k yrkesutvecklingsavgift på 25 000 dollar per år, d v s sammanlagt 35 000 dollar per år. När en skola har blivit ackrediterad, som Ross Tensta gymnasium, förväntas den värva andra skolor i samma land som betalande medlemmar till Ross Institutes internationella nätverk. Ross Institutes affärsmodell liknar alltså ett kedjebrev.

I Ross Tensta gymnasiums totala kostnader för Ross-konceptet ingår också kostnaderna för minst ett par studieresor till Ross School varje år och för bärbara datorer till alla elever, vilket är en del av konceptet. Sedan Volvo IT för ett par år sedan tog över IT-driften åt Stockholms stad har IT-kostnaderna ökat kraftigt för Ross Tensta gymnasium. Skolan får inte längre några extra anslag för Ross-konceptet, vare sig de mindre klasserna eller elevdatorerna, och dess ekonomi har därför blivit ansträngd. Vi vet genom lärare som fortfarande arbetar på skolan att skolledningen nu försöker spara på både böcker och lärartjänster. Skolan är ålagd att arbeta med ett dyrt koncept, men får inte längre de pengar som konceptet kräver. Den fortsatta satsningen på Ross-konceptet sker alltså på bekostnad av kvaliteten i undervisningen och elevernas rätt till läroböcker, vilket är en ren skandal.

Anhängare av Ross-projektet, t ex skolborgarrådet Lotta Edholm, påstår att Ross Tensta gymnasium har lyckats hålla elevantalet uppe och att skolan har hävdat sig väl i konkurrensen med andra skolor. Det är därför viktigt att känna till verkligheten bakom siffrorna. Skolan har inte fått fler sökande till de nationella programmen. I stället har elevantalet hållits uppe genom en expansion av de individuella programmen. Av Ross Tensta gymnasiums ca 700 elever går idag ca 100 på Språkintroduktion, ett program för nyanlända ungdomar. I det officiella elevantalet för Ross Tensta gymnasium ingår också ca 50 elever på SALUT, en filial i Vällingby som tar emot elever med sociala problem. Eleverna på Språkintroduktion och SALUT läser endast grundskolekurser, och SALUT ligger inte ens i Tensta. Dessutom har skolan ett stort antal s k preparander, d v s elever som inte är klara med grundkolan. Många av eleverna på Ross Tensta gymnasium är alltså inte gymnasieelever, och skulle inte kunna välja att gå på andra skolor. Ross-konceptet saknar relevans för elever vars främsta behov är att lära sig god svenska och bli klara med grundskolan, och dessa elever vet inget om konceptet när de blir placerade på skolan.

2006 startade Ross Institute en ny skola i Harlem, Ross Global Academy. I december 2010 beslutade Skolmyndigheten i New York att dra in tillståndet för skolan och i juni 2011 stängdes den för gott. Den främsta anledningen var att Ross Global Academy inte klarade minimikraven på studieresultat enligt amerikansk lag. Skolan hade en mycket hög personalomsättning och stora problem med mobbning, våld och skadegörelse. Den har dessutom fått kritik för att den inte ville ta hand om elever med olika typer av funktionshinder, se t ex New York Post 2010-02-24. Under läsåret 2009-2010 sade 77 % av lärarna upp sig och 34 % av eleverna valde att byta skola, enligt en rapport från New York City Department of Education publicerad i december 2010. I ett utlåtande i samband med stängningen fastslog New Yorks skolkansler Cathleen P Black att Ross Global Academy var en av de sämsta friskolorna i hela New York, se New York Times 2011-01-21. Ross senaste skola framstår alltså inte som något föredöme.

Trots detta gjorde skolledare från flera kommunala grundskolor och gymnasieskolor i Stockholm i maj 2011 en studieresa till Ross School på Long Island. Gymnasiedirektör Marie-Louise Hammer Åberg har också bekräftat att hon vill sprida Ross-konceptet och att detta är en prioriterad satsning. Hon har sagt att hon inte vet varför Ross Global Academy fick stänga och att hon inte tänker rota i det, se Lärarnas Nyheter 2011-09-07. Vi undrar dock varför fler kommunala skolor i Stockholm skall betala för att bli ackrediterade av Ross Institute. Om Ross-konceptet skall spridas, skall det kritikförbud som råder i Tensta också spridas? Är det rimligt att ge ett utländskt företag ett sådant inflytande över en kommunal verksamhet?

Vi vill avslutningsvis sammanfatta våra slutsatser och ståndpunkter på följande sätt:

• Ross-projektet har misslyckats. Studieresultaten har inte förbättrats, Ross Tensta gymnasium har inte fått fler sökande och projektet har inte främjat integrationen. Pengarna hade kunnat användas mycket bättre. Ross-projektets misslyckande och stängningen av Ross Global Academy visar att Ross-konceptet inte är lösningen för skolor i s k utsatta områden och att det inte finns någon anledning att sprida konceptet.
• Kommunala skolor skall inte bli franchisetagare till utländska friskoleföretag, betala avgifter till dem och styras av dem. Det kan inte heller vara en kommunal uppgift att sköta marknadsföringen åt ett utländskt företag och värva kunder åt det.
• Ross Tensta gymnasium har många duktiga och engagerade lärare, och det finns inget som de gör som de inte skulle kunna göra utan Ross Institute och deras avgifter.
• Ross Tensta gymnasiums samarbete med Ross Institute bör upphöra så snart som möjligt och de pengar som därigenom sparas skall i första hand användas till att ge skolans elever bra läroböcker i alla ämnen. En given uppgift för gymnasieskolan är att förbereda eleverna för högre studier, och visionen om en skola utan läroböcker bör en gång för alla förpassas till papperskorgen.

Berit Arvidsson, lärare i matematik

Lena Beckman, lärare i franska och svenska

Catharina Hedeby, lärare i engelska och tyska

Kay Beckeman, lärare i geografi, historia och samhällskunskap

Per-Åke Lindblom, lärare i filosofi och svenska

Anders Nilsson, lärare i engelska, franska och spanska

Anita Olsson, lärare i data och matematik

Malena Rydberg, lärare i historia och franska