Hej,                

Tack för ert brev till skolborgarrådet Lotta Edholm angående Ross Tensta Gymnasium. Jag heter Erik Åslin och arbetar som biträdande borgarrådssekreterare på skolroteln i Stockholms stadshus. Lotta Edholm har bett mig besvara ert brev.

Jag har tagit del av era frågor och synpunkter kring Ross Tensta Gymnasium. Det är självklart angeläget med en debatt om hur vi med största möjliga effektivitet kan höja studieresultaten i Stockholms skolor.

Jag vill gärna ge lite bakgrund till Ross-projektet.  Dåvarande utbildningsdirektör tog initiativ till att starta Rossprojektet och ett beslut i utbildningsnämnden togs i januari 2003 i politisk enighet. Projektet hade en styrgrupp med dåvarande gymnasiechefen som ordförande. Skolan tillsatte en projektledare och en projektgrupp med 8 lärare. En intresseanmälan gick ut till alla. Sedan fick de som också var intresserade ingå i referensgrupp. 3 sådana referensgrupper tillsattes och ca 30 lärare deltog. Alla synpunkter beaktades om de inte gick emot skolans uppdrag från politiken. Gymnasiechefen erbjöd de som inte ville delta i projektet att få en motsvarande tjänst på annan skola. Processen att genomföra projektet var medvetet långsam för att få en god förankring. Delaktighet från berörda parterna har varit konstant närvarande i förändringsarbetet på skolan. Förutom det som beskrivits ovan fanns en lokalgrupp med elever och personal för den pedagogiska anpassningen till konceptet. Föräldrarna i Föräldraföreningen har hållits informerade. Alla lärare har erbjudits kompetensutveckling i konceptet både på Ross School i New York och på plats i Tensta. Genom en långsam implementeringsperiod har konceptet tagit form utifrån svenska förhållanden och svensk lagstiftning samt medarbetarnas engagemang. Det är därmed inte identiskt med Rossmodellen i New York.

Det är viktigt att våra gymnasieskolor håller hög kvalitet och är kostnadseffektiva. En del i det arbetet är att kontinuerligt utvärdera gymnasieskolorna. Utbildningsförvaltningen genomför en utredning som kommer att studera utvecklingen av Ross Tensta gymnasium efter införandet av Rosskonceptet. Utredningen ska framförallt studera skolans resultat ur olika aspekter och kommer att vara klar till årsskiftet.

Antalet elever vid Ross Tensta gymnasium har ökat sedan 2003, trots att Stockholms kommunala gymnasieskolor generellt har tappat elever på grund av en ökad konkurrens från friskolorna. Antalet elever på skolans samtliga program (inklusive individuellt program) har ökat från 656 läsåret 02/03 till 727 läsåret 10/11. Det är viktigt att komma ihåg att läsåret 2002/2003 hade de fristående gymnasierna i Stockholm ca 23 procent av det totala elevunderlaget medan läsåret 2010/2011 har de ökat till 51 procent av elevunderlaget. Trots denna generella utveckling så har alltså Ross Tensta gymnasium ökat i popularitet.

 Gällande elevernas resultat finns mer statistik om utvecklingen på Ross Tensta gymnasium här:

 - Andelen elever i procent som är behöriga till högskola av de elever som fick slutbetyg har ökat. På de nationella programmen har det ökat från 70,5 procent år 2002 till 79,4 procent 2010.

- Andelen elever i procent som har slutbetyg från gymnasieskolan inom 4 år har ökat. På de nationella programmen har det ökat från 70,2 procent år 2002 till 87,7 procent 2010.

- Genomsnittlig betygspoäng hos de elever som fick s

lutbetyg ligger ungefär konstant. Detta gäller för hela skolan, samtliga program. Under 2000-talet har betyget alltid legat mellan 12 och 13. 2002 hade skolan 12,7 och 2009 hade skolan 12,8.

- Andelen elever med utländsk bakgrund har stigit kraftigt. Från 67 procent läsåret 01/02 till 91 procent läsåret 09/10. Olika elever har olika bakgrunder och förutsättningar att nå goda studieresultat. Självklart är detta en viktig aspekt.

Att satsa extra pengar i form av 1.5 skolpeng på utsatta gymnasieskolor var socialdemokraternas insats under deras styre under tidiga 2000-talet. Denna satsning var inte enbart för Ross Tensta gymnasium utan även för Farsta och Skärholmen. Idag finns ett betydligt mer träffsäkert resursfördelningssystem.

Med vänliga hälsningar

Erik Åslin
Biträdande borgarrådssekreterare (FP)
Skolroteln

Frågor till Stockholms kommunfullmäktige

Lärarnas Tidning/Lärarnas Nyheter har nyligen i en artikelserie tagit upp Rossprojektet på Tensta gymnasium, vilket också har gett upphov till en intensiv debatt på nätet. Debatten handlar inte bara om en lokal satsning i Stockholm, utan även om viktiga principiella frågor av riksintresse. Därför vill vi undertecknare ställa några frågor till Stockholms kommunfullmäktige, som har det yttersta ansvaret för skolpolitiken i Stockholm. Våra frågor:

1) I samma artikel intervjuas Anita Ferm, före detta utbildningsdirektör i Stockholms stad, som berättade att Courtney Ross dåvarande svenske man uppsökte henne för att propagera för Rosskonceptet. Ferm gjorde sedan en studieresa till Long Island i New York för att studera skolan på plats. Hon fattade därefter beslutet att införa Ross-projektet på Tensta gymnasium, vilket inleddes 2003. Anita Ferm berättar också att hon aldrig funderade över kostnaderna. Varför gjordes inte en regelrätt utredning om och kostnadskalkyl av Rosskonceptet?

2) Rosskonceptet utgår från Howard Gardners pedagogiska teorier, som grundar sig på föreställningen om de sju intelligenserna. Denna föreställning saknar stöd i vetenskapliga undersökningar. Gardner själv har betecknat dessa intelligenser som ”artistiska omdömen”. Inte heller finns det någon pedagogisk forskning i USA, som kan leda i bevis att skolor som utgår från Gardners pedagogik är mer framgångsrika än andra. I praktiken innebär Rosskonceptet ämnesintegration, projektarbeten, IT i undervisningen och hälsoprofilering. Vad exakt är det som gör Gardners teorier och Rosskonceptet så unika?

3) Eftersom Utbildningsförvaltningen/Stockholms kommunfullmäktige importerade ett pedagogiskt koncept från USA, tyder detta på att Utbildningsförvaltningen ansåg att  Tensta gymnasiums minskande elevtillströmning i huvudsak berodde på pedagogiska orsaker. Står Utbildningsförvaltningen/Stockholms kommunfullmäktige fast vid denna analys? Varför tog Utbildningsförvaltningen ingen som helst hänsyn till uppfattningarna hos lärarkåren vid Tensta gymnasium vid denna tidpunkt?

4) Skall kommunala skolor bli franchisetagare och betala avgifter till ett amerikanskt friskoleföretag som dessutom har fått stänga en av sina två skolor i USA, därför att den fungerade för dåligt?

5) Som ackrediterad Rosskola förväntas Ross Tensta gymnasium värva fler kommunala skolor till Ross Institutes internationella nätverk. Skolan skall alltså både betala till Ross Institute och värva fler betalande medlemmar. Kan det verkligen vara en kommunal angelägenhet att sköta marknadsföringen åt ett utländskt företag?

6) Flera lärare som har arbetat på Ross Tensta gymnasium har berättat om kritikförbud och utmobbning av kritiska lärare. I ett mail till all personal på skolan förra året hälsade förvaltningsdirektör Thomas Persson att om det fortfarande finns medarbetare som är kritiska bör de söka sig till andra skolor, vilket bekräftar uppgifterna om kritikförbud. Är det verkligen rimligt att kommunalt anställda åläggs att vara lojala mot ett utländskt företag och på detta sätt hotas med omplacering om de inte är det?

7) Inger Nyrell, fram till halvårsskiftet i år rektor på Ross Tensta gymnasium och numera gymnasiechef med ansvar även för Norra Reals gymnasium, har utifrån Rosskonceptet formulerat en vision för Ross Tensta gymnasium, där det bl a framgår att skolan skall sluta använda s k traditionella läroböcker. Tycker kommunalfullmäktiges ledamöter att detta är en bra inriktning för gymnasieskolan? Hur rimmar dessa strävanden med gymnasieskolans uppgift att förbereda för högre studier?

8) Sedan Rossprojektet påbörjades 2003 har Utbildningsförvaltningen betalat miljonbelopp till Ross Institute utan att någon upphandling har gjorts. Vad är det som är så speciellt med detta företag att det skulle motivera en sådan särbehandling?

9) Dessutom vill Stockholms utbildningsförvaltning sprida konceptet vidare inom Stockholms stad. Enligt gymnasiedirektör Marie-Louise Hammer Åberg är det ”en prioriterad satsning”. I intervjun i Lärarnas Tidning/Lärarnas Nyheter säger också gymnasiedirektören att hon inte visste varför Ross skola i Harlem var tvungen att stänga och att hon inte tänker rota i detta. Stängningen borde väl antyda att en viss pedagogik inte är utslagsgivande för en skolas framgång. Vad är det som egentligen motiverar en fortsatt satsning på Rossprojektet?

Kay Beckeman/Lena Beckman/Catharina Hedeby/Per-Åke Lindblom/Anders Nilson/Anita Olsson/Malena Rydberg/Britt-Marie Vucetic

Samtliga före detta lärare på Tensta gymnasium

Kontaktpersoner:

Kay Beckeman  –  08/258106

Malena Rydberg – 08/6688062/0704911257

25/11 2011