Senaste inläggen

Av motross - 1 maj 2012 19:39

Skolvärlden har publicerat "Stoppa spridningen av Ross", som är en förkortad version av artikeln i Dagens Nyheter den 26/4.

ANNONS
Av motross - 28 april 2012 20:45

(Detta är originalversionen av den artikel som publicerades i Dagens Nyheter den 26/4 2012)


Vi som har skrivit denna insändare är pensionerade lärare som har arbetat på Ross Tensta gymnasium och fortfarande känner ett starkt engagemang för skolan och dess elever. Vi vill också slå vakt om kvaliteten i undervisningen inom hela skolväsendet samt en effektiv och ändamålsenlig användning av de skattemedel som har avsatts för utbildning. Vi kan uttala oss fritt eftersom vi har gått i pension och därmed inte längre kan straffas för våra åsikter.


Ross Institute är ett amerikanskt friskoleföretag grundat av miljardären Courtney Ross. Ross Institute driver två skolor på Long Island, och har även försökt etablera en skola i Harlem. Ross-konceptet är ett pedagogiskt koncept som bl a innebär ämnesintegration och en hög användning av IT i undervisningen. Det finns inte mycket som är vare sig nytt eller unikt i detta koncept, utom tanken på att ersätta böcker med IT. Inger Nyrell, tidigare rektor på Ross Tensta gymnasium och numera gymnasiechef med ansvar för Norra Real och Ross Tensta gymnasium, har utifrån Ross-konceptet formulerat en vision för Ross Tensta gymnasium, Vision 2015. I denna står bl a att traditionella läroböcker kommer att bli sällsynta och ersättas av IT i form av t ex sociala medier som egna bloggar och hemsidor!



Ross-projektet på Tensta gymnasium startades 2003 i syfte att göra skolan mer attraktiv och locka elever från andra stadsdelar. Därigenom skulle också invandrarungdomars integration i det svenska samhället främjas. Projektet pågick formellt under fyra år, 2003-2007. Tensta gymnasium fick ca 31,7 miljoner kronor från Kompetensfonden för projektet. Dessa pengar användes till avgifter till Ross Institute, studieresor till Ross School på Long Island och investeringar i IT, som inköp av bärbara datorer till alla elever. Som en del av Ross-projektet byggdes skolan om i etapper för ca 36,6 miljoner kronor, se DN 2010-06-26. Bland annat gjordes de flesta klassrum mindre för att rymma högst 20 elever, ett krav enligt Ross-konceptet. Tensta gymnasium fick också under flera år 50 % högre ersättning per elev.


Under de år som Ross-projektet pågick sjönk studieresultaten för eleverna på Tensta gymnasium påtagligt, vilket kan avläsas på flera sätt. Medelbetyg, andel elever som fullföljde sin utbildning och andel elever som uppnådde grundläggande högskolebehörighet sjönk under åren 2004-2006, se Skolverkets inspektionsrapport från 2007. Skolan fick inte heller fler sökande. Trots detta tecknades ett nytt avtal med Ross Institute 2007, och nya pengar anslogs. Någon upphandling av konsulttjänsterna enligt LOU har aldrig gjorts.



I april 2009 fick elever och personal på Tensta gymnasium rösta om ett namnbyte efter förslag från Inger Nyrell, som ville att Ross skulle ingå i skolans namn. Det förslag som fick i särklass flest röster var att skolan skulle behålla sitt gamla namn, vilket framgår av ett protokoll från Skolkonferensen i maj samma år. Strax därefter skrev Utbildningsförvaltningens direktör Thomas Persson ett tjänsteutlåtande till Utbildningsnämnden där han förordade ett namnbyte till Ross Tensta gymnasium. I detta tjänsteutlåtande skrev han också att frågan hade dragits med elever och personal på skolan, och att det rådde enighet om namnbytet! I juni samma år beslutade nämnden att skolan skulle byta namn till Ross Tensta gymnasium. Hösten 2010 blev Ross Tensta gymnasium också en ackrediterad Ross-skola.



I Lärarnas Tidning/Lärarnas Nyheter 2011-09-07 vittnade några f d lärare om att kritik mot Ross-projektet är förbjudet på Ross Tensta gymnasium och att kritiska medarbetare har blivit straffade, t ex genom sämre löneutveckling. I maj 2010 fick all personal på skolan också ett mail med en hälsning från Thomas Persson, att om det fortfarande finns personer på skolan som är kritiska mot Ross-konceptet ordnar förvaltningen arbete på andra skolor. Detta var inte formulerat som ett erbjudande utan som ett direkt hot om omplacering, och strider mot repressalieförbudet i Yttrandefrihetsgrundlagen.



Skolor som vill bli ackrediterade av Ross Institute får betala en startavgift på 15 000 dollar. De får sedan betala en medlemsavgift på 10 000 dollar per år och fram till ackrediteringen en s k yrkesutvecklingsavgift på 25 000 dollar per år, d v s sammanlagt 35 000 dollar per år. När en skola har blivit ackrediterad, som Ross Tensta gymnasium, förväntas den värva andra skolor i samma land som betalande medlemmar till Ross Institutes internationella nätverk. Ross Institutes affärsmodell liknar alltså ett kedjebrev.



I Ross Tensta gymnasiums totala kostnader för Ross-konceptet ingår också kostnaderna för minst ett par studieresor till Ross School varje år och för bärbara datorer till alla elever, vilket är en del av konceptet. Sedan Volvo IT för ett par år sedan tog över IT-driften åt Stockholms stad har IT-kostnaderna ökat kraftigt för Ross Tensta gymnasium. Skolan får inte längre några extra anslag för Ross-konceptet, vare sig de mindre klasserna eller elevdatorerna, och dess ekonomi har därför blivit ansträngd. Vi vet genom lärare som fortfarande arbetar på skolan att skolledningen nu försöker spara på både böcker och lärartjänster. Skolan är ålagd att arbeta med ett dyrt koncept, men får inte längre de pengar som konceptet kräver. Den fortsatta satsningen på Ross-konceptet sker alltså på bekostnad av kvaliteten i undervisningen och elevernas rätt till läroböcker, vilket är en ren skandal.



Anhängare av Ross-projektet, t ex skolborgarrådet Lotta Edholm, påstår att Ross Tensta gymnasium har lyckats hålla elevantalet uppe och att skolan har hävdat sig väl i konkurrensen med andra skolor. Det är därför viktigt att känna till verkligheten bakom siffrorna. Skolan har inte fått fler sökande till de nationella programmen. I stället har elevantalet hållits uppe genom en expansion av de individuella programmen. Av Ross Tensta gymnasiums ca 700 elever går idag ca 100 på Språkintroduktion, ett program för nyanlända ungdomar. I det officiella elevantalet för Ross Tensta gymnasium ingår också ca 50 elever på SALUT, en filial i Vällingby som tar emot elever med sociala problem. Eleverna på Språkintroduktion och SALUT läser endast grundskolekurser, och SALUT ligger inte ens i Tensta. Dessutom har skolan ett stort antal s k preparander, d v s elever som inte är klara med grundkolan. Många av eleverna på Ross Tensta gymnasium är alltså inte gymnasieelever, och skulle inte kunna välja att gå på andra skolor. Ross-konceptet saknar relevans för elever vars främsta behov är att lära sig god svenska och bli klara med grundskolan, och dessa elever vet inget om konceptet när de blir placerade på skolan.



2006 startade Ross Institute en ny skola i Harlem, Ross Global Academy. I december 2010 beslutade Skolmyndigheten i New York att dra in tillståndet för skolan och i juni 2011 stängdes den för gott. Den främsta anledningen var att Ross Global Academy inte klarade minimikraven på studieresultat enligt amerikansk lag. Skolan hade en mycket hög personalomsättning och stora problem med mobbning, våld och skadegörelse. Den har dessutom fått kritik för att den inte ville ta hand om elever med olika typer av funktionshinder, se t ex New York Post 2010-02-24. Under läsåret 2009-2010 sade 77 % av lärarna upp sig och 34 % av eleverna valde att byta skola, enligt en rapport från New York City Department of Education publicerad i december 2010. I ett utlåtande i samband med stängningen fastslog New Yorks skolkansler Cathleen P Black att Ross Global Academy var en av de sämsta friskolorna i hela New York, se New York Times 2011-01-21. Ross senaste skola framstår alltså inte som något föredöme.



Trots detta gjorde skolledare från flera kommunala grundskolor och gymnasieskolor i Stockholm i maj 2011 en studieresa till Ross School på Long Island. Gymnasiedirektör Marie-Louise Hammer Åberg har också bekräftat att hon vill sprida Ross-konceptet och att detta är en prioriterad satsning. Hon har sagt att hon inte vet varför Ross Global Academy fick stänga och att hon inte tänker rota i det, se Lärarnas Nyheter 2011-09-07. Vi undrar dock varför fler kommunala skolor i Stockholm skall betala för att bli ackrediterade av Ross Institute. Om Ross-konceptet skall spridas, skall det kritikförbud som råder i Tensta också spridas? Är det rimligt att ge ett utländskt företag ett sådant inflytande över en kommunal verksamhet?



Vi vill avslutningsvis sammanfatta våra slutsatser och ståndpunkter på följande sätt:


  • Ross-projektet har misslyckats. Studieresultaten har inte förbättrats, Ross Tensta gymnasium har inte fått fler sökande och projektet har inte främjat integrationen. Pengarna hade kunnat användas mycket bättre. Ross-projektets misslyckande och stängningen av Ross Global Academy visar att Ross-konceptet inte är lösningen för skolor i s k utsatta områden och att det inte finns någon anledning att sprida konceptet.
  • Kommunala skolor skall inte bli franchisetagare till utländska friskoleföretag, betala avgifter till dem och styras av dem. Det kan inte heller vara en kommunal uppgift att sköta marknadsföringen åt ett utländskt företag och värva kunder åt det.
  • Ross Tensta gymnasium har många duktiga och engagerade lärare, och det finns inget som de gör som de inte skulle kunna göra utan Ross Institute och deras avgifter.
  • Ross Tensta gymnasiums samarbete med Ross Institute bör upphöra så snart som möjligt och de pengar som därigenom sparas skall i första hand användas till att ge skolans elever bra läroböcker i alla ämnen. En given uppgift för gymnasieskolan är att förbereda eleverna för högre studier, och visionen om en skola utan läroböcker bör en gång för alla förpassas till papperskorgen.

Berit Arvidsson, lärare i matematik

Lena Beckman, lärare i franska och svenska

Catharina Hedeby, lärare i engelska och tyska

Kay Beckeman, lärare i geografi, historia och samhällskunskap

Per-Åke Lindblom, lärare i filosofi och svenska

Anders Nilsson, lärare i engelska, franska och spanska

Anita Olsson, lärare i data och matematik

Malena Rydberg, lärare i historia och franska

ANNONS
Av motross - 26 april 2012 10:47

Ross-projektet på Tensta gymnasium bör stoppas, skriver  åtta tidigare lärare på skolan i DN-Stockholm idag. Det är ett dyrt experiment som inte har gett bättre studieresultat. Och varför ska en svensk kommunal skola vara franchisetagare till ett amerikanskt friskoleföretag?


Läs vidare här!

Av motross - 4 april 2012 14:33


För nio år sedan gick Tensta gymnasium i Stockholm över till Rosspedagogiken, som importerades från andra sidan av Atlanten. I en artikel i Lärarnas Tidning/Lärarnas Nyheter den 7/9 2012 intervjuades Anita Ferm, före detta utbildningsdirektör i Stockholms stad, som berättade att miljardären Courtney Ross dåvarande svenske man uppsökt henne för att propagera för Rosskonceptet. Ferm gjorde sedan en studieresa till Long Island i New York för att studera skolan på plats. Hon fattade därefter beslutet att införa Rossprojektet på Tensta gymnasium, vilket inleddes 2003. Ferm stöddes aktivt av Per Engback från Utbildningsförvaltningen och den nya rektorn på Tensta gymnasium, Inger Nyrell, och lyckades sälja idén till Utbildningsnämnden. Ferm berättade också i samma intervju att hon aldrig funderade över kostnaderna. Det pedagogiska konceptet var nämligen inte gratis. Det hör till saken att Stockholms stad aldrig genomförde en regelrätt upphandling, där olika alternativ kunde ställas mot varandra. Detta har också påpekats i en anmälan till Konkurrensverket.


I.


Man kan undra varför Stockholms stad överhuvudtaget var tvungen att importera ett pedagogiskt recept utifrån. Berodde Tensta gymnasiums rekryteringsproblem av elever på en misslyckad pedagogik? Den avgörande orsaken till att förortsgymnasierna, med några undantag, i Stockholm fr.o.m slutet av 90-talet drabbades av minskad elevtillströmning var genomförandet av friskolereformen 1996 och senare av införandet av betygsintagningen 2000 till de kommunala gymnasieskolorna. I och med att närhetsprincipen (eleven går i närmsta skola) inom Stockholms kommun övergavs och antalet friskolor snabbt har ökat, så har elevernas möjlighet att välja, eller rättare sagt välja bort, gymnasieskola, ökat. De elever som väljer bort ett förortsgymnasium väljer inte bort undervisningen, eftersom den ännu inte ägt rum. De väljer utifrån rykte, läge och "kamrater". Många elever som är studiemotiverade söker sig bort från dem som är mindre studiemotiverade, eftersom de senare betraktas som en störningsfaktor. Varför man frekventerar en viss restaurang eller nöjesinrättning, beror ofta på vilka andra som går dit, inte i första hand på vilken mat eller dryck som serveras.


Det är självklart att innerstadsgymnasierna har en konkurrensfördel redan på grund av läget. Inom tullarna finns de mest välsorterade affärerna, nöjeslivet och merparten av kulturutbudet i Stockholm. Problemet för förortsgymnasierna är alltså inte bara att de ska konkurrera med friskolor utan även med andra kommunala gymnasier, en situation som är helt absurd. Detta leder till en sortering av eleverna efter skola, inte enbart efter program som tidigare.


Den fjärde nordiska forskningsrapporten PISA Northern Lights IV, som nyligen publicerades, undersökte visserligen i första hand läsförmågan bland femtonåringar i Norden. Apropå den alltsedan 2000 kontinuerligt försämrade läsförmågan i Sverige skriver forskarna, vilket även har relevans i detta sammanhang:


”Samtidigt är skillnaden mellan skolornas resultat blivit större från 2000 till 2009. En möjlig förklaring kan vara att det sedan 1996 har varit möjligt för föräldrarna att fritt välja vilken skola deras barn ska gå i. Antalet friskolor och privata grundskolor har ökat de senaste tjugo åren. Det har betytt att ett ökande antal föräldrar väljer en annan skola än den lokala. Ett fritt val av skolor och ökad sökning till privata skolor betyder därför att den genomsnittliga nivån faller (vår översättning från danskan).”


II.


Ross School startades av Courtney och Steven J. Ross 1991 “to address the urgent need for children around the world to be prepared for and engaged in a future global society.” Courtney Ross är enligt Forbes god för 800 miljoner dollar. Den första internationella samarbetspartnern var just Tensta gymnasium i Sverige. Det är uppenbart att Courtney Ross tror att hon står för ett unikt pedagogiskt koncept och känner sig kallad att skriva in sig i pedagogikhistorien.


Rosskonceptet utgår från Howard Gardners pedagogiska teorier, som grundar sig på föreställningen om minst sju intelligenser[ii]. Denna föreställning saknar stöd i vetenskaplig empiri. Hans intelligensbegrepp har därför också kritiserats för att det inte har preciserat vad intelligens egentligen är utan för att han snarare har vidgat begreppet till att omfatta även vad som i vanliga fall betecknas som förmågor. Gardner själv har medgett att det inte går att verifiera hans teori och betecknat dessa intelligenser som ”artistiska omdömen”. Inte heller finns det någon pedagogisk forskning i USA, som kan leda i bevis att skolor som utgår från Gardners pedagogik är mer framgångsrika än andra. Vissa forskare menar att Gardners teorier inryms i Waldorfskolans teoribildning och alltså inte representerar något nytt under solen.


Rosskonceptet fungerar som en slags tematisk undervisning med en kulturhistorisk infallsvinkel. Det beskrivs på följande sätt av gymnasiechefen Inger Nyrell:


Eftersom historia/idéhistoria/kulturhistoria är basen för ämnesintegrationen, indelas läsåren i historiska perioder. Dessa i sin tur delas in i units. I varje unit deltar i princip alla ämnen i årskursen. Lärarna anknyter i de olika lektionerna till aktuell unit och ger sina ämnesperspektiv på området. Schemabrytande integrerade projekt genomförs i varje unit. I dessa deltar de ämnen som på ett naturligt sätt bidrar till att ge en fördjupning och helhetssyn på aktuell period (24/1 2012).”


Om undervisningen organiseras på ett bestämt sätt, d.v.s om all undervisning kretsar kring eller utgår från samma tidsepok i en serie av projekt (”units”), kommer eleverna alltså i slutändan att begåvas med ett ”helhetsperspektiv”. Detta resonemang förutsätter att undervisningsformen är överordnad kunskapsinnehållet, lärarnas pedagogiska skicklighet och elevernas engagemang. Det finns inget som bevisar att detta undervisningssätt är överlägset ett mer traditionellt undervisningsätt, där eleverna undervisas i olika ämnen, som eventuellt kan knytas samman i enskilda projekt från fall till fall. Rosskonceptet utesluter att eleverna själva kan ”knyta ihop säcken” utan hävdar i praktiken att eleverna kontinuerligt måste serveras ett helhetsperspektiv, som när allt kommer omkring ändå är ett urval.


Ross Schools misslyckande på hemmaplan, d.v.s i Harlem, visar att pedagogiken inte är den avgörande faktorn för en skolas resultat. Ross Institute drev tidigare tre skolor i New York, två på Long Island och en, Ross Global Academy, i Harlem. 2011 beslutade skolmyndigheten i New York att dra in tillståndet för den senare skolan [iii]. Orsaken var för dåliga resultat; skolan levde inte upp till de minimikrav som amerikansk lagstiftning ställer i detta avseende. Omsättningen av lärarna var hög och skolan hade stora problem med mobbning och våld. Ross Global Academy var den enda friskola (charter school) i New York som drabbades av detta öde i fjol. Det är en sak att bedriva skolverksamhet i välmående villaförorter på Long Island; där fungerar i princip vilken pedagogisk inriktning som helst. Det är en annan sak att starta en skola i Harlem, som har mer gemensamt med Tensta än Long Island. Man kan likna Rossprojektet vid en pedagogisk tvångströja, där alla förväntas spela med samma instrument, t.ex violin, i orkestern. På vad sätt ger det bättre resultat än om alla orkestermedlemmar (d.v.s. lärarkåren) var och en spelar sitt eget instrument, vilket var fallet före Rossprojektets tillkomst?


III.


Rosskonceptet infördes uppifrån utan att lärarkåren på Tensta gymnasium övertygades om att det var den lämpligaste pedagogiken. Dessutom tillsatte Utbildningsnämnden en rektor, Inger Nyrell, som saknade stöd hos lärarkåren. Hon fick inte en enda röst, då de båda fackklubbarna tog ställning till de tre kandidater som Utbildningsförvaltningen hade förordat. I ett brev till personalen på Ross Tensta gymnasium från den 20/12 2011 skriver Marie-Louise Hammer-Åberg:


”Personalen fick möjlighet att ta del av konceptet. För att inte tvinga någon anställd in i det nya, så erbjöd utbildninsgförvaltningen möjligheten att som medarbetare få fortsätta sitt lärararbet på en annan skolka och också hjälp att hitta en plats.”


Men redan den 19 december 2002 antog de båda lärarfacken vid Tensta gymnasium en skrivelse, i vilken man kritiserade hela tillvägagångssättet:


De nu föreliggande planerna om förändringar av skolans verksamhet, innebärande att den omorganiseras till en s.k Ross-skola, har inte i rätt ordning beslutats i Samverkansgruppen. Inte heller har det sätt på vilket Ross-skolan nu införs beslutats i samverkan.


Dessa brister leder till att de mest berörda av dessa förändringar, nämligen lärarna, inte i verklig mening bereds möjlighet att delta i genomförandet och att detta därför inte heller tar hänsyn till de synpunkter som dessa nödvändigtvis måste kräva att få göra hörda under organisationsarbetets gång. Inte heller får lärarna fortlöpande information om hur arbetet fortgår utan ställs i de flesta fall inför fullbordade fakta när det är för sent att ändra av skolledningen redan fattade beslut.”


I sitt brev bekräftar Hammer-Åberg att lärarkårens enda val bestod i att säga ja till Rossprojektet. Lärarkåren fick naturligtvis ”ta del” av konceptet, men någon möjlighet att påverka projektet hade den aldrig. I samma brev konstaterar Hammer-Åberg med viss förvåning att ”det fanns lärare, som trots att de inte kände sig bekväma med kommande förändringar, valde att arbeta kvar på skolan”. Hon tycks inte förstå att en del lärare egentligen valde att stanna kvar för kollegornas och elevernas skull eller för att de ansåg sig kunna ”stå ut” fram till pensionen. De lärare som bytte skola inom Stockholm stad ordnade för övrigt övergången på egen hand.


Rossprojektet förutsatte övergång till arbetslag. Samtidigt utlovades 20-grupper. Skolan byggdes till och med om för 75 miljoner med lokaler för 20-grupper. Den bakomliggande idén var att arkitekturen skulle påverka undervisningens innehåll och resultat.  Klassrummen förseddes med glasväggar ut mot korridorerna, soffor i klassrummen (togs senare bort), medan katedrarna togs bort. Numera gäller inte regeln om 20-grupper. Det betyder att klassrummen plötsligt är för små. Detta visar också att satsningen på Rossprojektet varken har varit konsekvent eller uthållig. Lotta Edholm hävdar att Ross Tensta Gymnasium (RTG) är en ”IT-intensiv” skola. I sin ”Vision för Ross Tensta Gymnasium” (27/1 2011) konstaterar Inger Nyrell med gillande att utvecklingen på skolan har inneburit att ”att traditionella läroböcker blivit sällsynta”. I stället skall IT och datorer bli de huvudsakliga läromedlen (många bärbara datorer försvann de första åren, vilket tystades ner).  Den ideala undervisningsmetoden för lärarna representeras av PowerPoint-presentationer på löpande band. Det hör till saken att Ross School på Long Island inte är lika IT-intensiv som RTG – detta är alltså ett eget påhitt av utbildningsförvaltningen och skolledningen på RTG.


Under 2012 skall enligt samma vision Rosskonceptet utvecklas, så att de bärbara datorerna/läsplattorna används på alla lektioner och föreläsningar. Inger Nyrells femårsplan sträcker sig till 2015, då ”eleverna upplever att de är delaktiga i samhället”, och ”…känner sig rustade för den globala arbetsmarknaden” och slutligen kommer det att vara ”attraktivt att vara elev vid RTG”!


Men på vad sätt kommer fokuseringen på tekniska hjälpmedel att leda till dessa underbara undervisningsresultat? Om det är så enkelt, står det svenska skolsystemet inför en revolution, eftersom det enda som krävs är en ekonomisk satsning på bärbara datorer och läsplattor!


IV.


Det förmenta syftet med Rossprojektet var att bromsa den minskande elevtillströmningen och att motverka segregeringen, läs förhindra att Tensta gymnasium blev en skola där enbart invandrarelever gick. Vilket har då resultatet blivit? Det nuvarande skolborgarrådet Lotta Edholm är säker på resultatet:


Ross Tensta har gått från att vara en förortsskola med dalande betygsresultat till en nytänkande, modern och IT-intensiv skola som lockar allt fler elever och där både medelbetygen och högskolebehörigheten ökar för varje år.” ”…en av Stockholms spjutspetsar när det gäller IT i skolan.”


När man jämför hur populära olika gymnasieskolor är, måste man i första hand titta på hur många sökande de har till de nationella programmen. Ross Tensta gymnasium har en mycket hög andel elever på olika individuella program. För närvarande studerar c:a 100 elever på programmet Språkintroduktion, ett program för nyanlända invandrare, som behöver lära sig svenska och som endast läser grundskolekurser. Dessutom har skolan har ett stort antal s k preparander eller elever med individuell studiegång, d.v.s elever som inte är helt klara med grundskolan och har fått dispens för att börja på gymnasiet. Många av dessa elever skulle inte kunna välja att gå på andra skolor, antingen därför att det inte finns platser på Språkintroduktion eller därför att deras betyg inte räcker. I det officiella elevantalet för Ross Tensta gymnasium ingår också eleverna på SALUT, en filial till skolan som ligger i Vällingby. På SALUT går elever som inte är klara med grundskola och i många fall har mer eller mindre allvarliga sociala problem. Skolan får en del av sina elever genom uppsökande verksamhet i samarbete med socialtjänsten. Eleverna på SALUT läser endast grundskolekurser och enheten ligger inte ens i Tensta. SALUT brukar ta in omkring 50 elever per läsår och har för närvarande mellan 40 och 50 elever. En stor del av Ross Tensta gymnasiums elever är alltså inte reguljära gymnasieelever, och många av dessa skulle inte kunna välja att gå någon annanstans. I det officiella elevantalet för Ross Tensta gymnasium läsåret 2010-2011 ingick dessutom eleverna på Digitala rummet, en separat enhet i Kista med en klass. Under läsåret 2010-2011 företog Skolinspektionen en inspektion av Digitala rummet, sedan någon med insikt i verksamheten där hade gjort en anonym anmälan. Skolinspektionen fann att det inte bedrevs någon undervisning i egentlig mening utifrån normal ämnesindelning och gällande kursplaner, och att det ofta inte fanns lärare på plats. Eleverna satt mest och spelade dataspel hela dagarna, och lärde sig således inget av värde. Skolinspektionens granskning resulterade i allvarliga anmärkningar. För anhängare av Ross-projektet är en flumverksamhet som Digitala rummet intressant eftersom den ökar det officiella elevantalet på Ross Tensta gymnasium med en klass. Vad eleverna gör hela dagarna och om de lär sig något är tydligen mindre viktigt.


Studieresultaten mätt som medelbetyg sjönk för Ross Tensta gymnasiums elever under åren 2004 – 2006. Detsamma gällde andelen elever som fullföljde sina studier och som uppnådde grundläggande behörighet för högskolestudier. I Skolverkets inspektionsrapport från 2007 talas dessutom om  ”en sjunkande trend”.


I en skrivelse uppger Erik Åslin, biträdande borgarrådssekreterare, att 87,7 % av avgångseleverna på Ross Tensta gymnasium erhöll slutbetyg 2010. Vi har fått uppgifter från Verket För Högskoleservice som visar att 186 elever gick ut från Ross Tensta gymnasium vårterminen 2011, och att 63 av dessa inte erhöll slutbetyg. Detta betyder att ca 34 % av skolans avgångselever 2011 inte erhöll slutbetyg. I år erbjöds även en del elever i årskurs 3 möjligheten att gå sommarskola, och några av de som inte hade fått slutbetyg i juni kan därför ha fått det i augusti. Hur som helst, att ca en tredjedel av eleverna på Ross Tensta gymnasium inte erhöll slutbetyg 2011 är en alarmerande siffra och den tyder givetvis inte på att Ross-konceptet är något positivt för skolan och dess elever.


När det gäller segregeringen, har denna snarast förstärkts under Ross-projektet – idag har runt  90 % av eleverna invandrarbakgrund.

V.


Vad har satsningen egentligen kostat? Ingen person kan eller vill idag svara på hur mycket Ross-projektet har kostat. Det beror också på hur man räknar. Tensta gymnasium fick c:a 32 miljoner från Kompetensfonden under projekttiden 2003 – 2007. Under samma tid byggdes skolan om för ca 75 miljoner (enligt SISAB). Lägg därtill inköp av nya inredningar som skett i samband med projektet, kostnader för vikarier i samband med studieresor etc. Den totala summan torde alltså ligga långt över 100 miljoner.


Ross-projektet på Tensta gymnasium avslutades formellt 2007, men samarbetet med Ross Institute har fortsatt. Ross Tensta gymnasium (som skolan numera heter) betalar utöver den årliga medlemsavgiften på 10 000 dollar fakturor från Ross Institute för studiebesöken på Ross School. Personal från Ross Tensta gymnasium besöker Ross School 3-4 gånger per år, varav en gång med elever. Flyg och hotell vid dessa resor kostar sammanlagt några hundra tusen (summan varierar givetvis något mellan åren). Resandet har dock minskat under senare år. Tensta gymnasium har också en del lönekostnader bokförda på Ross-projektet. Tensta gymnasium hade under verksamhetsåret 2010 bokförda kostnader på sammanlagt 933 714 kr för Ross-projektet, och betalade alltså inte endast medlemsavgiften.


VI.


Slutord


I maj 2011 arrangerades en studieresa för skolledare från flera kommunala skolor i Stockholm till Ross School på Long Island. I en intervju i Lärarnas Nyheter (nätupplagan) sade gymnasiedirektör Marie-Louise Hammer Åberg att Rosskonceptet skall spridas till fler skolor i Stockholm, och att detta är en prioriterad satsning. Hon sade också att hon inte vet varför Ross-skolan i Harlem fick stänga och att hon inte tänker rota i det.


Varför skall fler kommunala skolor i Stockholm bli franchisetagare till Ross Institute och betala avgifter till företaget och åka på studieresor till deras skolor. Hur mycket skall detta totalt sett få kosta Stockholms skattebetalare och vad är syftet med satsningen? Ackreditering betyder ungefär kvalitetssäkring. Varför skall kommunala skolor i Stockholm söka ackreditering av ett amerikanskt friskoleföretag som uppenbarligen inte klarar att sköta sina egna skolor i USA? Är det inte huvudmannens - i detta fall Stockholms stads - ansvar att upprätthålla kvaliteten i de egna skolorna? När kommunala skolor eller friskolor inte klarar att upprätthålla kvaliteten i verksamheten finns dessutom - i Sverige såväl som USA - myndigheter som skall ingripa.


Det finns ingen som helst anledning att sprida Rosskonceptet vidare, speciellt som inte enda elev har sökt sig till Ross Tensta Gymnasium på grund av detta koncept. Rossprojektet har aldrig kunnat lösa de rekryteringsproblem som Tensta gymnasium fick på grund av strukturella reformer som friskolereformen och senare betygsintagningen i Stockholm.  Stockholm stad har gått över ån efter vatten och importerat ett dyrbart pedagogiskt koncept, som saknade bäring för situationen. Stockholm stad har i praktiken kastat omkring 100 miljoner kronor i sjön. Stockholm stad kunde i stället ha förlitat sig på – och visat respekt för - den kollektiva kompetensen hos lärarkår och personal vid Tensta gymnasium, när det begav sig. Det skulle ha blivit betydligt billigare.


Kay Beckeman/Lena Beckman/Catharina Hedeby/Per-Åke Lindblom/Anders Nilson/Anita Olsson/Malena Rydberg/Britt-Marie Vucetic – samtliga f.d lärare vid Tensta gymnasium


4/4 2012




[1] Se webbplatsen för Ross School http://www.ross.org/podium/default.aspx?t=36398

[ii] Språklig, logisk-matematisk, visuell-spatial, musikalisk, kroppslig, social och intuitiv intelligens. Senare har Gardner och andra velat lägga till ytterligare ”intelligenser” som exempelvis den naturalistiska.

Av motross - 27 mars 2012 20:59

Lärarnas tidnings reporter Niklas Arevik fick på torsdagskvällen ta emot pris för bästa nyhet på webben på Fackförbundspressens dag. Ytterligare tre priser gick till Lärarförbundets tidningar.

– Det känns fantastiskt kul, speciellt med ett sådant här jobb som jag jobbat med ganska länge, sa en glad Niklas Arevik på prisutdelningen.


Läs vidare här!

Av motross - 25 februari 2012 15:48

Denna text  är en studie i gallimatias och honnörsord och talar egentligen för sig själv. Ross School är också välkänd från New York, eftersom skolan i Harlem stängdes av de lokala skolmyndigheterna. Verkligheten och Rosskonceptet gick inte alls ihop. En text blir heller inte bättre av att plattityder på engelska lämnas oöversatta.


ROSS TENSTA GYMNASIUM                                         
               2012-01-24


Gymnasiechef I Nyrell


                                            ROSSKONCEPTET


Rosskonceptet startades av Courtney och Steven Ross 1991 i samarbete med forskare från främst Harvard University, USA. Ross School, Long Island utanför New York City är i dag välkänd och har ett K – 12-perspektiv dvs från förskoleklass till och med gymnasiet. Här går elever från Long Island men också från andra delar av världen då skolan har en internatdel. Ross Institute New York bedriver fortbildning i konceptet för lärare runt omkring i USA och i andra världsdelar. Institutet har startat en filial i Sverige, Ross Institute Sweden, förlagd till Ross Tensta Gymnasium


FILOSOFI – ”Educate the whole child for the whole world”


Det holistiska perspektivet är genomgående i Rosskonceptet. Det märks i ämnesintegrationen, i synen på wellness och skolmatens betydelse för lärandet, i det globala och det lokala och i omvärldsförståelsen. En framtidsinriktad utbildning ger förståelse för dagens och morgondagens frågor och främjar nyfikenhet och kreativitet för ett livslångt lärande. Med hjälp av modern datorteknologi får eleven ytterligare redskap för sitt lärande. Genom ”hands-on” skaffar sig eleven kunskap med alla sina sinnen och stimuleras till att vara aktiv. Detta främjas inte minst genom estetiska uttrycksformer. Howard Gardners multipla intelligenser fokuserar på den enskilde elevens styrkor och förstärker individens möjligheter. Samtidigt betonas core values – hänsyn och respekt för alla människor, natur och miljö. Ledarskapet är centralt i Rosskonceptet. Det innebär att varje elev uppmuntras till att bli ledare för sitt eget liv och att våga ta för sig utifrån sina förutsättningar och ambitioner. Att vara öppen mot omvärlden, undersöka sin närmiljö och delta i studieresor vidgar elevens perspektiv. En skola med många externa kontakter – skolan ut i världen och världen in i skolan – skapar en transparens som också går igen i den ombyggda skolan (en pedagogisk anpassning av lokalerna till Rosskonceptet).


”Ross students are encouraged to dream and imagine, to remember the past in order to understand the present and to embrace the future”   


ARBETSSÄTT


Eftersom historia/idéhistoria/kulturhistoria är basen för ämnesintegrationen, indelas läsåren i historiska perioder. Dessa i sin tur delas in i units. I varje unit deltar i princip alla ämnen i årskursen. Lärarna anknyter i de olika lektionerna till aktuell unit.och ger sina ämnesperspektiv på området. Schemabrytande integrerade projekt genomförs i varje unit. I dessa deltar de ämnen som på ett naturligt sätt bidrar till att ge en fördjupning och helhetssyn på aktuell period.  De integrerade projekten ger rika tillfällen till att knyta externa kontakter med det omgivande samhället. I alla ämnen görs regelbundna studiebesök till muséer, företag och institutioner för att fördjupa och bredda studierna. Olika typer av konst som illustrerar de tidsperioderna finns också att studera på olika håll i skolan och används flitigt i undervisningen. Konsten ger också en tydlig koppling till den kulturhistoriska utvecklingen och bidrar till att ge undervisningen en helhet. Genom de olika integrerade projekten får eleven också kunskap om samhällsproblem såväl i närmiljön som globalt vilket ger ökad förståelse för andra människors livssituation. Sådana projekt kan t ex innebära att eleverna startar insamlingar till olika hjälporganisationer lokalt eller globalt. Modern teknik används regelbundet i undervisningen och är ett kompletterande redskap för studier som skall förbereda för ett yrkesliv i det 21:a århundradet.  Datorer används bla för att illustrera och förklara vetenskapliga fenomen i t. ex kemi och fysik eller till att göra egna musikstycken.


Genom M-term kommer studierna att knytas ihop i större projektarbeten.  Dessa kan innebära såväl sociala projekt som projekt av ämnesfördjupande karaktär, vilka skall genomföras under en i övrigt schemafri period. Lärarna arbetar i ämnesövergripande lärarlag med en lagledare som arbetsledare. Lärarnas arbetsrum ligger i direkt anslutning till lagets övriga utrymmen. Även här märks således helhetssynen.



RESULTAT


Genom att arbeta på detta sätt får eleven goda kunskaper, vilket framgår av resultaten för nationella prov och i betygen. Skolan ger inte bara utbildning utan också bildning och bestående kunskaper.  Att få gott självförtroende och en stabil värdegrund ger eleven goda förutsättningar att forma sin framtid

Av motross - 25 februari 2012 15:03

Rapporten, Skolutvecklingsprojektet Tensta/Ross, utarbetades någon gång efter 2006. Flera tenstalärare har tidigare efterfrågat den, men inte kunnat få tag på den. Jag har inte läst rapporten i sin i helhet ännu, men noterade detta intervjusvar från en lärare:


"Många är vi som undrar varför vi tvingades samarbeta med högstatus skolan på Long Island. Det hade väl varit bättre med samarbete med en skola med elever liknande våra, T.ex Arlene Monroes skola i Haarlem. Men det var väl inte lika 'flashigt' enligt tjänstemännen på Utbildningsförvaltningen I Ross-konceptet finns ju egentligen inget nytt. Tyvärr är klimatet på vår skola sådant att inte många vågar uttrycka kritik. Vi har individuella löner och det gäller att visa sig positiv. Om det fanns en annan arbetsmarknad för lärare skulle nog inte så många vara kvar här. De lärare, som är mest positiva tror jag är de unga. De har ingen erfarenhet och är helt fascinerade av datorer. Våra elever behöver inga datorer utan vuxna, som samtalar och inte lämnar dem vind för våg med 'att söka sin egen kunskap'. Jag ser det som ett svek mot våra elever och är orolig för den växande segregationen. Allt fler rapporter visar faran med överdriven datoranvändning i skolan. Just våra elever blir de största förlorarna. Dessvärre står det i Tenstas 'vision' att på sikt ska traditionella läroböcker försvinna!


Per-Åke Lindblom


Av motross - 15 december 2011 19:43

 

Erik Åslin, biträdande borgarrådssekreterare, har på uppdrag av skolborgarrådet Lotta Edholm besvarat vårt öppna brev av den 25/11. Det är lätt att konstatera att många frågor i detta öppna brev har förblivit obesvarade.


Elevantalet på Ross Tensta gymnasium och skolans popularitet


I sitt brev skriver Åslin att elevantalet på Ross Tensta gymnasium under läsåret 2010-2011 var 727, vilket han tar som belägg för att skolan har ökat i popularitet och lyckats hävda sig i konkurrensen med friskolorna. Denna argumentation är inte med sanningen överensstämmande. När man jämför hur populära olika gymnasieskolor är måste man i första hand titta på hur många sökande de har till de nationella programmen. Ross Tensta gymnasium har en mycket hög andel elever på olika individuella program. För närvarande studerar c:a 100 elever på programmet Språkintroduktion på Ross Tensta gymnasium, och skolan har dessutom ett stort antal s k preparander eller elever med individuell studiegång utspridda i klasser på övriga program, d v s elever som fått dispens för att börja på gymnasiet. Många av dessa elever skulle inte kunna välja att gå på andra skolor, antingen därför att det inte finns platser (Språkintroduktion) eller därför att deras betyg inte räcker. I det officiella elevantalet för Ross Tensta gymnasium ingår också eleverna på SALUT, en filial till skolan som ligger i Vällingby. På SALUT går elever som inte är klara med grundskola och i många fall har mer eller mindre allvarliga sociala problem. Skolan får en del av sina elever genom uppsökande verksamhet i samarbete med socialtjänsten. Eleverna på SALUT läser endast grundskolekurser och enheten ligger inte ens i Tensta. SALUT brukar ta in omkring 50 elever per läsår och har för närvarande mellan 40 och 50 elever. En stor del av Ross Tensta gymnasiums elever är alltså inte reguljära gymnasieelever, och många av dessa skulle inte kunna välja att gå någon annanstans.


I det officiella elevantalet för Ross Tensta gymnasium läsåret 2010-2011 ingick dessutom eleverna på Digitala rummet, en separat enhet i Kista med en klass. Under läsåret 2010-2011 företog Skolinspektionen en inspektion av Digitala rummet, sedan någon med insikt i verksamheten där hade gjort en anonym anmälan. Skolinspektionen fann att det inte bedrevs någon undervisning i egentlig mening utifrån normal ämnesindelning och gällande kursplaner, och att det ofta inte fanns lärare på plats. Eleverna satt mest och spelade dataspel hela dagarna, och lärde sig således inget av värde. Skolinspektionens granskning resulterade i allvarliga anmärkningar. För anhängare av Ross-projektet är en flumverksamhet som Digitala rummet intressant eftersom den ökar det officiella elevantalet på Ross Tensta gymnasium med en klass. Vad eleverna gör hela dagarna och om de lär sig något är tydligen mindre viktigt.



Studieresultat och slutbetyg


Åslin uppger att 87,7 % av avgångseleverna på Ross Tensta gymnasium erhöll slutbetyg 2010. Vi har fått uppgifter från Verket För Högskoleservice som visar att 186 elever gick ut från Ross Tensta gymnasium vårterminen 2011, och att 63 av dessa inte erhöll slutbetyg. Detta betyder att ca 34 % av skolans avgångselever 2011 inte erhöll slutbetyg. I år har även en del elever i årskurs 3 erbjudits möjligheten att gå sommarskola, och några av de som inte hade fått slutbetyg i juni kan därför ha fått det i augusti. Hur som helst, att ca en tredjedel av eleverna på Ross Tensta gymnasium inte erhöll slutbetyg 2011 är en alarmerande siffra och den tyder givetvis inte på att Ross-konceptet är något positivt för skolan och dess elever.



Ross-skola var den sämsta skolan i New York och tvingades stänga


I vintras beslutade skolmyndigheten i New York att dra in tillståndet för Ross Global Academy i Harlem, en av Ross Institutes tre skolor i delstaten, och i juni stängdes skolan för gott. Den främsta anledningen var att resultaten på skolan inte motsvarade minimikraven enligt amerikansk lagstiftning (The No Child Left Behind Act), se bl  New York Times:


http://query.nytimes.com/search/sitesearch?query=Ross+Global+Academy&more=past_365.


Ross Global Academy har också haft stora problem med våld och mobbning, och många elever har flytt skolan, se t ex New York Post:


http://www.nypost.com/p/news/local/manhattan/village_school_students_take_charter_sPkC4LsbSutwpXPNWkXKyH


Ross Global Academy har också fått kritik för en kaotisk organisation med hög personalomsättning och för att skolan inte vill ta hand om elever med särskilda behov. I ett officiellt uttalande i samband med stängningen av Ross Global Academy sade den f d skolkanslern i New York, Cathleen P Black, att skolan var den sämsta friskolan i New York, se bl a Lärarnas Nyheter:


http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/09/07/ross-skola-samst-new-york.


För att läsa mer, besök nämnda ovan nämnda tidningars hemsidor och sök på Ross Global Academy, eller klicka på länken nedan:


http://www.nypost.com/p/news/local/manhattan/charter_bad_course_SRVUhP0ZQqITaee5eXF0gK


I maj 2011 arrangerades dock en studieresa för skolledare från flera kommunala skolor i Stockholm till Ross School på Long Island. I en intervju i Lärarnas Nyheter (nätupplagan) sade gymnasiedirektör Marie-Louise Hammer Åberg att Ross-konceptet skall spridas till fler skolor i Stockholm, och att detta är en prioriterad satsning. Hon sade också att hon inte vet varför Ross-skolan i Harlem fick stänga och att hon inte tänker rota i det:


http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/09/07/gymnasiedirektoren-enskilda-individers-tyckande-spelar-ingen-roll


Varför skall fler kommunala skolor i Stockholm bli franchisetagare till Ross Institute och betala avgifter till företaget och åka på studieresor till deras skolor. Hur mycket skall detta totalt sett få kosta Stockholms skattebetalare och vad är syftet med satsningen? Ackreditering betyder ungefär kvalitetssäkring. Varför skall kommunala skolor i Stockholm söka ackreditering av ett amerikanskt friskoleföretag som uppenbarligen inte klarar att sköta sina egna skolor i USA? Är det inte huvudmannens - i detta fall Stockholms stads - ansvar att upprätthålla kvaliteten i de egna skolorna? När kommunala skolor eller friskolor inte klarar att upprätthålla kvaliteten i verksamheten finns dessutom - i Sverige såväl som USA - myndigheter som skall ingripa.


För Thomas Persson är Ross-konceptet tydligen så heligt att han inte kan tolerera kritik. I ett mail till all personal på Ross Tensta gymnasium daterat 2011-05-27 hälsade Persson att om det finns medarbetare på Ross Tensta gymnasium som inte vill arbeta efter Ross-konceptet ordnar förvaltningen arbete på andra skolor. Observera att detta inte var formulerat som ett erbjudande, utan medarbetare som är kritiska skall omplaceras. Här rör det sig alltså om en bestraffning av åsikter, som direkt strider mot repressalieförbudet i Yttrandefrihetsgrundlagen. Om Ross-konceptet sprids till fler kommunala skolor i Stockholm, skall kritiska medarbetare på dessa skolor också tvingas byta arbete? Är det verkligen rimligt att ge ett utländskt företag ett sådant inflytande över kommunala verksamheter, och vad har Persson egentligen för motiv för sitt agerande?


Förvaltningsledningen med Thomas Persson och Marie-Louise Hammer Åberg i spetsen har åtskilligt att förklara inför väljare och folkvalda i Stockholm.


Kay Beckeman/Lena Beckman/Catharina Hedeby/Per-Åke Lindblom/Anders Nilson/Anita Olsson/Malena Rydberg/Britt-Marie Vucetic


Samtliga före detta lärare på Tensta gymnasium


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se